Expressen, 8 september 2013

Slagfältsspaning

Det är inte bara livet som är en kamp utan även kärleken. Faktum är att när kärleken är som störst och starkast finns det få slagfält som kan mäta sig med de andliga och husliga grunder där den förväntas att endast blomstra och skänka glädje och mening åt våra liv.

Kärleks-spaning

Lyckligtvis är det inte all mänsklig kärlek som är beskaffad på detta viset. Den kärlek jag talar om är den som har sinnliga förtecken, som är oupplösligt förenad med det praktiska erotiska hantverket, den kärlek som får dig att varsamt fatta om din älskades smala nacke samtidigt som din tumme söker sig till den där lilla gropen strax under hårfästet som du ju vet skall finnas där utan att du ens behöver tänka på saken.

Gungbrädes-spaning

Med den sinnliga kärleken är det tyvärr så illa att den som älskar mest också är den som lider mest. I det ojämförligt vanligaste fallet utspelas den mellan två människor som sitter i var sin ända på samma gungbräda och när du är där uppe så är hon eller han där nere. Den här kärleken är nästan aldrig jämlik. Hur skulle den kunna vara det när det strider mot gungbrädans princip? Det är blott i ögonblicket av hämningslös passion - där ingen av de inblandade ens vet om de har huvudet upp eller ner och oavsett vilket inte skulle ägna en sekund åt att tänka på den saken - som den är rättvis i den meningen.

Lena Andersson-spaning

Om denna variant av mänsklig kärlek har Lena Andersson skrivit en alldeles utmärkt roman. Insiktsfull, underhållande och väl värd att läsas även av den som numera ägnar en god del av sin tid åt att blåsa på de små barnbarnens skrubbade knän ("Egenmäktigtförfarande - en roman om kärlek", Natur & Kultur, 2013).

© Leif GW Persson