På spaning efter den tid som flytt

I en tidigare kolumn denna sommar spanade jag efter den tid som flytt och alla de märkliga ting som den tog med sig när den försvann. Vad hände exempelvis med Rattmuffen, Bilhandskarna i läder och den käre gamle Väglusen, fartbegränsningarnas och mittlinjens trogne riddare, komplett med hatt, rock, rattmuff och en ständigt nyvaxad Opel?

Fördjupad rattmuffs-spaning 1

Om allt detta visar det sig finnas en omfattande kunskap som ännu lever. Bland annat har signaturen Stolt Väglus hört av sig och försökt skingra min okunskap. Han godtar visserligen både den nyvaxade Opeln, rattmuffen och bilhandskarna men med det viktiga tillägget att jag tydligen missat att den senare utrustningen var anpassad till årstiden. Vintertid, och före kupévärmaren, var rattmuffen ett måste då den tidens bilrattar i plast och bakelit kunde bli helt genomkylda och till och med frostanlupna efter bara några timmars parkering utomhus. På samma sätt när sommaren kom, och innan vi fick läderklädda rattar, eftersom de tog upp värme lika bra som kyla och att färdas med svettiga händer var direkt livsfarligt. Därför bilhandsken i läder med de ventilationshål som krävdes för att avlägsna förarens transpiration. En annan fördel med de senare var också att de förhindrade det trafikfarliga ofoget att peta sig i näsan under körning.

Fördjupad rattmuffsspaning 2

Signaturen Stolt Väglus avslutar med att påpeka att en viktig detalj tyvärr saknas i min redogörelse. Nämligen dekalen på den ständigt nyvaxade Opeln som visade att Mannen Bakom Ratten även var medlem av MHF, Motorförarnas Hel­nykterhetsförbund, detta de svenska grusvägarnas eget Ridderskap. Vad gör det att tiden förändras så länge kunskapen om den lever!

© Leif GW Persson