november 2013
Kokboks-spaning 1
Att läsa kokböcker ger sällan några stora litterära upplevelser.
De präglas av en mycket kameral grundsyn där allt handlar om mått och vikt och inte om den förhöjda sinnlighet i samband med själva ätandet som väl rimligtvis borde vara det enda skälet till att läsa en sådan bok. Det kan ju knappast vara vår dagliga jakt på föda som driver oss till att göra det.
Kokboks-spaning 2
I så måtto - som litterär upplevelse - är kokböcker för övrigt påtagligt lika alla dessa handböcker i olika former av brottsutredande verksamhet som företrädesvis skrivs av gamla snutar. Samma grundsyn och ungefär samma litterära förmåga oavsett yrke hos deras upphovsmän. Om man dessutom läser dem utifrån likartade motiv vill jag dock tills vidare lämna osagt. Förhoppningsvis är det inte så illa.
Lotta Lundgren-spaning
Föreställ er därför min förtjusning när jag plötsligt får tillfälle att läsa en kokbok som inte bara fyller det givna kravet på sinnlighet utan tillika är både tänkvärd, höggradigt underhållande och ger dig en massa kunskaper om både matlagning och god mat. Författaren heter Lotta Lundgren och just hon tycks ha fattat hur man kan hitta vägen till någons hjärta via hans eller hennes mage. Dessutom insett och att vår aptit kan retas på flera sätt än ett (Tio lektioner i matlagning, Wahlström & Widstrand, 2013).
© Leif GW Persson
