Resningsspaning

För drygt en vecka sedan presenterade regeringen ett förslag som skall göra det lättare för oskyldigt dömda att få resning genom att man ökar deras möjligheter att få hjälp med både utredningsåtgärder och kostnader. Helt säkert en tröst jämfört med nu för den som utblottad och inspärrad förväntas bevisa sin egen oskuld.

Mejlspaning

Om jag sorterar mina mejl i högar efter innehåll så kommer tre av fyra från brottsoffer som är förbannade på polisen eftersom den inte klarat av att utreda de brott som de utsatts för. Klagomålen tycks nästan alltid väl underbyggda och under läsningen av dessa sitter jag mest och tar mig för pannan. Även gärningsmännen är missnöjda. Skall man tro på tio procent av mejlen så tycks oskyldigt dömda vara den största enskilda kategorin som sitter på våra anstalter. Vilket ju kan tyckas märkligt eftersom både polis och åklagare är skyldiga att även ta till sig sådant som talar till den misstänktes förmån när man utreder ett brott.

Oskyldigt dömda-spaning

Vid våra domstolar avkunnas närmare ett hundra tusen domar i brottmål varje år och själv tror jag nog att man lyckats skipa en rimlig rättvisa vid nästan alla av dem. Icke förty så begås det misstag och de ständigt ökade kraven på högre effektivitet kan ibland gå ut över den enskildes rättssäkerhet med de mest fruktansvärda konsekvenser som följd. "Ändamålet får helga medlen" och "lite spill får man räkna med".

Svårighetsspaning

"Det har varit alltför svårt att få resning", som justitieministern förklarade saken när hon lade fram sitt förslag. Jag är böjd att hålla med henne. Under de senaste hundra åren har man bara beviljat resning för mord vid tre tillfällen. Ända tills för ett par år sedan då Krister van der Kwast och Thomas Quick i salig förening såg till att ändra på den saken. Om några månader kommer vi således att ha sett elva resningar vid mord varav de åtta senaste handlar om just Thomas Quick. Av detta kan vi bland annat lära oss att vi inte skall underskatta den avgörande rättspolitiska betydelsen av en åklagares obefintliga omdöme, en beklagligtvis oskyldig gärningsman som är tillräckligt galen för att hävda motsatsen och ett halvdussin domstolar som skött sitt dömande uppdrag med det egna huvudet under armen.

© Leif GW Persson