Leif GW Persson


Jakten på Palmevapnet är inte på något sätt över
 
Expressen, 24 januari 2016

I veckan som gick kom så beskedet från Nationellt Forensiskt Centrum (NFC) om den revolver som jag överlämnat till dem.

Två och ett halvt år tidigare hade de fått en kula som avlossats med just den revolvern och den hade väckt förhoppningarna till liv. På den niogradiga skalan som NFC tillämpar vid sina bedömningar hade den fått en sexa eller en sjua och det hade aldrig tidigare hänt trots att man jämfört fler än tusen kulor och revolvrar mot de två kulor som hittades på brottsplatsen. Om jag bara kunde ge dem revolvern skulle också säkerheten i deras undersökning öka eftersom man då kunde jämföra med samma slags patron som användes vid mordet på Sveavägen och därmed avföra en av flera osäkra faktorer vid analysen.

Strax före jul kunde jag tillmötesgå deras önskemål och helt naturligt ökade därmed förväntningarna hos mig och alla de andra närmast berörda vid Rikskriminalen, inom Palmegruppen och på NFC. Resultatet vi fick gick däremot i "fel" riktning och den tidigare sexan eller sjuan förvandlades till en trea. Man kan visserligen inte utesluta att detta ändå är det vapen med vilket Olof Palme blev mördad men de spår man säkrat talar "i viss mån mot" att så skulle vara fallet. Och om nu någon undrar varför man inte kan ge ett ordentligt svar på den frågan så beror det på de två återstående problemen.

Det har gått nästan trettio år mellan mordet och min leverans av det nu undersökta vapnet och spårbilden som vapnet ger kan ha förändrats åtskilligt på den tiden. För varje skott som lossats och beroende på hur man skött och förvarat det. Själv tror jag dock inte att detta kan vara förklaringen till analysresultatet. Vapnet är mycket välskött och eftersom jag tror mig veta var det befunnit sig och hur det använts under de senaste tjugonio - eller möjligen tjugoåtta - åren, är jag så säker som man nu kan vara på att det lämnar i allt väsentligt samma spårbild som det skulle ha gjort för trettio år sedan.

Återstår det dåliga skicket hos kulorna som hittades på brottsplatsen. En komplikation som vi i vart fall inte kan komma runt med den kriminalteknik som vi i dag förfogar över. Samtidigt menar jag att min kunskap om vapnets historik kan ge åtskilligt med information på den punkten. Å ena sidan min övertygelse om att min revolver ger samma spårbild i dag som den skulle ha gjort vid tidpunkten för mordet. Å den andra det faktum att det på kulorna från brottsplatsen finns spår som min revolver inte skulle ha avsatt på dem. Sammanfattningsvis att det vapen som jag levererade till NFC inte har med mordet att göra.

Jag har givetvis fått frågan hur man på det rent personliga planet hanterar den typen av nya insikter. I mitt fall ganska väl vill jag påstå och det är definitivt inte på det viset att jag kravlar omkring i skärvorna efter något som jag upplever som ett personligt misslyckande. Kriminalteknikerna nere i Linköping har gjort sitt jobb så långt och så väl som det är möjligt med de kunskaper som vi har i dag. Själv har jag genom åren tagit emot ungefär tre tusen tips om mordet på Palme (senaste veckan ett femtiotal beroende på alla skriverier) och eftersom inget av dem fått polletten som hänger i mitt huvud att trilla ner så är jag ganska luttrad. Dessutom finner jag stor glädje i att arbeta med just den här typen av problem alldeles oavsett utfallet. Återstår att gilla läget och ta nya tag. Just nu har jag erbjudanden om fyra olika revolvrar i kaliber.357 Magnum. Självklart kommer jag att göra mitt bästa för att kunna lämna över även dem till Palmeutredarna. Livet går vidare.

© Leif GW Persson



Tillbaka
> Alla krönikor