För drygt en vecka sedan gick 31 direktörer ut med ett gemensamt upprop på DN Debatt där man hävdade att Sveriges trovärdighet som handelspartner stod på spel. Illa nog i ett land som vårt där närmare hälften av vår totala produktion går på export (DN Debatt, den sjätte mars, 2015).

Den konkreta anledningen till detta skulle vara att man oroade sig för att den svenska regeringen skulle bryta ett handelsavtal med Saudiarabien. Den närmare innebörden av detta avtal förbigicks samtidigt med en tystnad som var så talande att man omgående förstod att det knappast kunde handla om att byta olja och dadlar från den arabiska öknen mot kullager från Göteborg och gröna ärtor från Findus i Skåne, med ett land som svarar för ungefär en procent av våra exportinkomster. Vad det handlar om är något helt annat, nämligen det avtal om ett omfattande militärt samarbete som Görans Perssons regering ingick med Saudiarabien för tio år sedan. I sak handlar det avtalet om både export av krigsmateriel, underhåll av sådan materiel samt utbyte av underrättelsetjänster och varför man under de följande åren, från svensk sida, närmast slår på knut på sig själv för att hålla detta avtal hemligt borde väl inte vara så svårt att förstå. Heller inte varför senare regeringar försöker krångla sig ur det.

Att det skulle sluta på det här viset är också lätt att räkna ut redan för flera månader sedan då Stefan Löfven väljer att bilda regering tillsammans med Miljöpartiet som ju aldrig gjort någon hemlighet av hur de ser på vare sig avtalet eller den partner som omfattas av det. När våra direktörer gör sitt utspel är det politiska beslutet redan fattat vilket gör mig orolig av två skäl för samma direktörers räkning. Dels vittnar det om en betydande oförmåga till enkel politisk analys, dels att man inte känner till den ståndpunkt som regeringen redan intagit och snart kommer att offentliggöra.

Återstår den möjligheten att man vet om det senare och att deras utspel är ett försök att ändå få Löfven att ändra sig. Om det nu skulle vara på det viset - jag vet faktiskt inte men det går ju att ta reda på - blir jag orolig på allvar över våra direktörers rent intellektuella förmåga med tanke på att följande då skulle ha hänt: Löfven ändrar sig för att 31 direktörer vill att han gör det. Miljöpartiet marscherar omgående ut ur regeringen och har inga som helst problem med att förklara varför de gör det. Mätt med gängse mediala mått är det nu rena Grisfesten som utbryter. Alla andra blir rörande eniga om att Löfven inte bara är en vanlig idiot, han är även en politisk idiot, totalt opålitlig som människa, högst sannolikt korrumperad, helt säkert köpt av 31 direktörer och ett okänt antal araber. Men eftersom han inte är det utan en ganska vanlig och hygglig man så kommer han naturligtvis att avgå. Talmannen lyckas inte hitta någon annan och vi får ett nyval där de politiska förutsättningarna i vart inte kommer att gagna vår senaste regering. Ungefär så skulle det ha gått.

Istället fick vår utrikesminister inte hålla det tal på Arabförbundets konferens som hon blivit lovad. I sak rena smekningen med tanke på hur man normalt behandlar kvinnor i den delen av världen. Därefter beskrev hon sitt tilltänkta värdfolk som "medeltida" varpå dessa i sin tur kallade hem sin ambassadör i Stockholm samtidigt som hon önskade honom välkommen tillbaka så snart som möjligt. I detta har hon också helt rätt. Snart är vi tillbaka. Business As Usual. Bara 31 av våra direktörer kan hålla käften på sig.

© Leif GW Persson