Åkesson har satt valagendan
 
Expressen, 7 september 2014

 

En vecka kvar till valet och den stora frågan den här gången handlar naturligtvis om vår svenska invandringspolitik. Inte om miljön, jobben, jämställdheten, skatterna, kriminalpolitiken, försvaret eller ens hur vi utbildar våra barn och tar hand om våra sjuka och våra äldre.

Alla dessa frågor och problem som kommer att vara avgörande för Sveriges framtid, som alla "seriösa" politiker föredrar att tala om, och som man av det skälet tillmäter större betydelse i de opinionsmätningar som föregår ett val. Glöm det! Den fråga som oftast rör sig i våra huvuden den här gången, oavsett om vi är politiker eller väljare, handlar om invandringen och det är just detta faktum som särskiljer årets val från alla tidigare. Det som finns i våra huvuden – det som oroar eller gläder oss i nuet är sällan det som kommer att ha en avgörande inverkan på våra liv.

I så måtto är också Jimmie Åkesson numera vår mest framgångsrike politiker i och med att det är han som faktiskt har satt agendan för valet och jag har aldrig betvivlat att han gjort det utifrån sin personliga övertygelse. Heller inte att det finns vägande skäl att diskutera invandringen utifrån kulturella, etniska eller ekonomiska synvinklar och att dessa kan vara lika viktiga för många av oss som de som handlar om mänsklighet, moral och inte minst om medmänsklighet. Denna intressanta hybrid av moral och förmåga att kunna tänka utanför sig själv och faktiskt bry sig om alla dessa som tvingats leva ett sämre liv än det du lever.

Visst, medmänsklighet kostar. Den kostar inte bara pengar, den måste också betalas med din egen sinnesfrid. Den inre frid som vissa av oss väljer att bevara genom att enbart tänka på sig själva. Den svenska invandringspolitiken kostar – om vi väljer att tänka på det viset – åtskilliga tiotals miljarder mer än vad den nu skulle ha kostat om vi undvikit den medmänsklighet som också var ett skäl till att vi tog de politiska beslut som vi nu gjorde och det är också här som mina och Åkessons vägar skiljs åt.

© Leif GW Persson



Tillbaka
> Alla krönikor